för ner i önskebrunnens brådstörta djup
hade hon kastat allt hon tjänat och fått

men aldrig fått så mycket som ett
tomt eko till svar, inte en suck, inte
så mycket som ett plask

trots att hon kastat mynt efter gåva
sin usla fattigdom till trots


Till sist gav hon sig själv, sitt liv i hopp
om bättre respons

men hon föll utan att landa, utan att drunkna

ty den brunnen bara gapar utan att svälja
vad den får, den bara gapar för det är allt
den kan, allt den gör