Till mitt barn,min förstfödda
Plötsligt är du nu stor
och det gör ont i mej
då jag ser små pojkar
som liknar dej
Jag ler
men jag gråter hejdlöst
inombords
Kan någon hjälpa mej
Kan någon säja mej
Om
jag sa det tillräckligt
hur fin du är
och hur mycket jag tycker om dej
Om
jag kramade dej tillräckligt
och visade dej
hur betydelsefull du var
och är
Hur fick jag dessa frågor
Varför tvekar jag
då alla minnen är så varma
Nyss var du 8 år och cyklade
snabbt och vilt, överallt
Du luktade barn
värme
lek
o kanske lite dystra tankar
för ditt liv har inte alltid varit lätt
Du ler ofta
men jag kan ana
en sorg i dina ögon
alltför ofta
för att det ska kännas bra
för en mamma
Jag minns förra sommaren
då jag trodde du skulle värka sönder
av sorg
Men vi tog oss ur det
och jag såg en styrka
och jag såg
än en gång
ditt stora varma hjärta
som alltid funnits där
Snälla,
Tala till mej
Du behöver inte säga nåt du inte menar
men säj mej
Känner du hur värdefull du är?