Minns du inte
Att människan du har framför dig
Men inte ser
Inte försöker förstå
Som du fnyser
Fräser
Blänger åt
Och gnäller på
Som du undanhåller
Dina innersta, verkliga känslor
Är den människa
Som en gång var det lilla barn
Du höll i dina armar
Kysste och smekte
Stod så nära
Så nära
Liv ur ditt liv
Din glädje
Din sorg
Din lycka
Din skräck

Minns du inte
Att människan du har framför dig
Men inte ser
Inte försöker förstå
Inte kan identifiera dig med
Som du skriker
Hånler
Och kastar glåpord åt
Som du stänger ute från dig själv
Är den människa
Som höll dig i sina armar
Som kysste och smekte
Som var ditt allt
Gav dig livet
Tryggheten
Trösten
Värmen
Och ljuset

Minns ni inte?
Hur kan ni inte minnas?
Hur kan ni tillåta muren mellan er
Stå ut med den
Hur kan ni se på varandra med förakt i blicken
Ni, vars hjärtan
En gång
Stod vidöppna för varandra