Passionen vi begraver bland meningsskiljaktigheter
Gräver djupare i vardag och livsformaliteter
Älskling du, vi målar ord som sedan vänds i sängen
Vid morgonkaffets tystnad vi söker efter poängen
Vi pryder oss för andra, vill åter ha en saga
mer mjukost och mascara för att omvärlden behaga
Men kära du min hjärtevän i kaffeångans imma
koppen som vi tappade går kanske ej att limma
Och när vi sakta dras, mot det oundvikliga slutet
Vad betyder då, för oss, ett gemensamt långt förflutet
Till sist, när lösningen på korsordet, vi äntligen förstår
Det enda som du säger: ta med dig skräpet när du går