:
-se, än är jag bitter

Men ingen såg och särsklit inte damen, hon
som just klev ned på perrongen, främmande
skönhet med hatt sydd av skräddarn på andra
sidan floden, med rosett, fjäder av tjäder toppat
med aldrig så lite söm i silver

hon vilade sina blå både moget, ganska avmätt
och fullt av glitter utan att varken vika bort eller
plötsligt slå ner mot marken
hon var allt för säker på vad hon såg där genom
ångan från det pustande loket, bland så många
andra vakna, nakna, nyfikna ögon

hon såg dig

Det var först då du kom på dig själv, men just
för sent för att blinka av kontakten eller titta bort,
för sent att låtsas som ingenting

så torka tåren, sluta slicka såren, de läker bättre
om du istället öppnar famnen,
förlåter vad som förlåtelse aldrig behövde