Och ville jag knäppa en lus denna dag
jag ginge i kammaren in
Och finge jag steppa i rus utan lag
då ginge jag åter i spinn


Och ville jag häppa och liksom bli glad
jag ginge från kammaren ut
då funne jag säkert på skön promenad
att än är ej sommaren slut


Och ville jag dikta om alls ingenting
då gjorde jag säkert som nu
för Musan har rymt och jag saknar mitt sting
men säg, varför läser just du


Kan månne mitt trams ge en skön digression
och få dig att glömma din lott
då var det måhända ej blott regression
som ledde min tanke så smått


Att tillvaron ofta en jämmerdal är
det veta vi nog med besked
just därför jag plägar att tramsa, mon cher
att glömma ett öde på sned...


Så även om Musan mig ryggen har vänt
och bidar en skönare strid
måhända ditt leendes ljus bliver tänt -
då är jag rätt nöjd med min id