Och känner du sonettens jamber draga

din ande, kropp och själ till skriftat ting

som blott på avstånd liknas kan vid tving

då har du även börjat på en saga

Förtäljer gör den hur den vill behaga

och liksom bli till både tröst och sting

förmäler sig med dig per gyllne ring

som stannar, vill ditt inre liksom laga

Då bör du icke kasta sten på den

ty den vill bara bli din lekkamrat

behöver icke mat och ingen dryck

ej heller vill den avge fingrets tryck

nej, blott få sväva, känna sig parat -

då blir den rytmiskt skön - en härlig vän!