Mina ord är så många
men känns så fattiga och tomma
Där jag står
Inför alla människor och tårar

Vad kan jag egentligen säga?
Ingenting
Massor
Det spelar egentligen ingen roll
Bara min röst
Mitt ansikte
Speglar mitt hjärta

Och jag gör så gott jag kan
Och till slut blandas mina tårar med deras
Stilla står jag och låter dom rinna
Tårarna
Min gåva till dom

Men det är också tårar
För det liv jag bär inom mig
Det liv som snart ska se dagens ljus

Jag tänker
Det kan bli jag
Det kan bli jag som står vid gravens kant
Om arton
Fem
Eller femtio år

Det kan bli du
Som ligger där kall och livlös
Före mig

Och jag bestämmer mig
Jag måste ta vara på varje stund
Varje ögonblick
Inte i ångest för vad som kan komma
Vad som skulle kunna hända
Utan av glädjen och tacksamheten
Över att ha dig hos mig
Levande och varm