Att tänka på dimma
i solflödestimma
är inte så lätter

ty skalden vill rimma
och bråka och stimma
och sprida sitt etter

en natt utan kraxtid
har givit mig maxfrid...
i kök utan petter

vid testund jag intar
min fika som skenbar
blir intro till rätter

i kylen de trängas
så dörrn knappt kan stängas
men dikterna spritter

ty embryon alstras
på grillen de halstras
när Musan nu gitter

sin giva mig skänka
och liva den fränka
vars gnista nu vaknat

och strösslar med diktord
som gödslar, ser dimmord...
där kungstårna raknat

Men solen blott strålar
på valvet hon målar
den känsla som bränner

när hostan mig lämnar
staketet då rämnar
det hindrat mig, vänner

att dikta och tjoa
min läsare roa
med nyskrivet klänge

som föddes på stunden
i diktarelunden
ett smådarrigt hänge

Så trä det om halsen
och tråd sedan valsen -
ja, famna mig länge