Jag såg
På det där Vackra
Vackra
Ansiktet

Och jag tänkte;
Tänk
att det är mitt
Att jag har fått
Ett alldeles eget
Sådant där outsägligt
Vackert ansikte
Att se på
Att kyssa
Att smeka
Att älska

Och då
I den stunden
Började mitt självförtroende
Att brytas ned

Inte kunde jag vara värd
Inte kunde jag vara tillräcklig
Inte kunde jag uppnå
De där sköna dragens
Förväntningar

Och när ögonen
Slutade glänsa mot mig
Blev frånvarande
Och skymda
Och de tillhörande händerna
Minst lika sköna
Slutade röra vid mig
Och munnen
Den där munnen
Slutade uttala
Alla de ord
Jag så väl behövde

Då gick jag
Ylande
Som en sparkad och slagen hund
Gick jag

Och sörjde
Som jag sörjde
Den julen
Den våren
Den sommaren
Den hösten

Slösade bort mina tårar
Och min kraft

Men inte tänker jag sörja
De där bortkastade tårarna
Inte en droppe sorg till
Ska jag skänka
Ett svekfullt
Vackert
Ansikte