När den första vinterns vind lade sig över våra gator vilade vi i en dans där löven vände sina ansikten mot oss i ett hopp att finna vår värme, för en stund sedda i sin längtan till träden de lämnat.

Mina steg följde dina ord och du bad mig lyssna till en sång om kärlek och längtan du hade på din spelare. Med blicken mot den grå gatan där våra fötter delade takten svävade jag likt löven, längtande till din hand, så nära då. Och över mälarens vatten väntade isen att göra debut, inte än men sen, när magin förbytts till en stund av avsked.

Med kärlekens värkande ansikte speglade jag mig i dina ögon, där min sanning sökte ett svar - att värma min ensamhet.

Isen sjunger nu och våra steg hörs inte mer i den väntande vinterns vind.