På ett berg av grovhuggen sten, grå som
gråzonen själv ska jag mura min grund
och på den bygga mig ett fort av handyxat
timmer grovt som midjan på ett avundsvärt
välsvarvat fruntimmer

innanför dess obarkade väggar ska jag
ensam härja nätter långa, hålla hov, dricka
mjöd och stänka köttsaft högt över elden

gråta till musiken, dansa om jag känner att
takten ber mig och för all del sjunga högt
nog att skicka skogens alla djur på flykten

sen sova tungt som locket på sarkofagen
vilken jag dagarna igenom tänker hugga
direkt ur granitberget strax utanför

Innan jag lägger mjödhornet åt sidan där
släggan, stenmejslarna och musiken lär
stanna medan jag är borta för att vistas
med rågblonda valkyrior och annat löst
folk ett förstulet litet tag