Ack, mänska! Dina fötter göm för världen
de passa icke in i larm och stress
de svassa icke, hava ej fäbless
för vägen där man bråttom har till flärden

Nej, stanna någon stund – och njut av färden!
Begrunda dina skaldealster, ess
där finnas fast du verkar ganska less
och nästan struntar i dess högre värden…

- Håll käften! Ingen känner mina rötter
så slingerhopa att de nästan kvävs
och därför lida både fot och torso

men innan jag helt sonik’ säger ”morso!”
du vet nog att i skallen mycket vävs -
så sluta nu betrampa mina fötter!



Sandaler stora visa väl min kosa
och du har sannerligen ingen rätt
nej, icke på nåt enda jävla sätt
att gå i närkamp, mina hälar mosa

Så håll dig borta när du ser mig strosa
fast foten kanske verkar ganska lätt
man torgför icke smärtan i sonett -
min sanning genomlyser varje glosa

- Äh, sluta! Är från anno dazumal
ditt tugg? Ej vill jag mosa någons häl
men stressen skänker mina ögon dimma…

- Det vet jag nog! Sånt händer pryd som fal
Men om du dröjer, väntar in din själ
vid andrum fås en chans att fötter trimma…