det är glitterögon och det är solen på asfaltstrottoaren den första september.
det är att le lite mot livet för att ibland är det nästan fint.
det är en kaffe i ena handen och en vän i den andra.
det är du i någon ny tröja, galet vacker men inte alls särskillt spännande längre, det sticker bara till lite innanför bröstet där du fanns förut.
men det är lungt för september är en vacker månad.


det är penna mot papper och rad efter rad som rinner ner på det vita.
det är läppar som formar orden du vill höra.
det är den lite renare och klarare luften, du har hösten i ditt hjärta nu.
det är hår som fladdrar, blickar som trånar och fötter som skrapar.
det är skolportar som slår igen, andra dörrar som öppnas för dig.
och på något sätt känns det lite bra ändå, inte bara mörker framför dig längre.


det är blå och bruna ögon som inte möter varandra med lycka längre.
det är heta kinder och heta tankar mot kalla lufter.
det är händer som gestikulerar och träden som svajjar.
det är hösthångel på parkbänkar, fallande löv, resande hjärtan.
det är hans rygg som hon vek undan för lekande lätt.
och det har nog att göra med att det är september idag och staden andas i dina lungor.