när solen skiner och skenet brister
himlen blir alldeles stum
något inom mig mister
som saknar tid och rum


samlar solstoft i mina händer
lägger varsamt på gräsets mjuka strå
en tanke till medmänniskan jag sänder
dit mitt hjärta vill nå


värme i tanken låter jag bli hel
låter det inte falla
samlar ihop till en del
min själ kan ge åt alla