Melodi: egen, högst egen

Var är du, kära skrivarlust
jag önskar få en pust
med Musan vill jag ta en dust
och lägga ut från kust
Förmågan finnes ännu kvar
men lusten har fått var
jag önskar mig en nyer karl
som håller mitt standar


Så kom igen, och gör mig skön
så lyder varje bön
jag önskar mig till skaldeön
där drömmen får sin lön
Så ge mig genast medicin
mot denna hemska spleen
när Musan känner e'forin
då blir nog versen fin


Må kalken överflöda av
poets och Musas krav
mot klippan slås då skaldestav
då glömmes diktens grav
Idéer goda strömma då
och lysa mot det blå
när längtansfärgen ångar på
då tappas allt det grå