Det finns fortfarande

en vana i tanken

att vändas mot dig

och tänka hur du har det

om jag kan göra nåt för dig



Den tanken vill inte dö

vill inte förstå sin onödighet

och kommer flera år från nu

att ibland yrvaket undra

om du saknar mina händer än



Du var så mycket för mig

mer än din kropp

och ditt glödande öga

du var all den tystnad

som fanns mellan våra ord.