Lustlakejerna flockas kring den hägring,
som strålar för en natt.
Likt en stjärna slocknar hon, då
gryningstimman förvandlas till dag.

Vardagens rutin vävs till ett tryggt nät,
då längtan efter lite nyanser, lockar
till den vilda dans i nästet, där
starka drycker fyller strupen.

Likt en dröm försvinner stunden, lika
hastigt som den dök upp, lika
stillsamt vardagen formar sin fasta punkt.

Åter igen tar ordens styrka vid, förnuftet,
som flög bort, läggs åter på plats.
formar minnen som sakta bleknar då
timglaset vänds för att skapa nya
utsikter.

Nattens drottning kryper sakta in
i sitt rosenblad, där endast daggens
helande kraft, skapar lugn och ger
ro då vila inviger själens djupa rum.