Med fingrarna utsträcka mot var sin horisont

står jag

Och mot mig

närmar sig solens strålar

mitt ansikte

med försiktiga drag

längs min hud

blandas värmen

med fjällkylig vind

berget bär upp

en närmast orörd sten

på sina snötäckta axlar

vars yta nu

ligger mot min rygg

och talar toppens språk

mot den blå himlen