13.
- ”får vaka över allmänhetens gåva”…
Så löjligt! Väck med cykeln! Se, jag diktar
och orden hemtamt mot det höga riktar
När Musan stram och givmild skänker håva

då blir den skön, sonetten, kan jag lova
då silas gröna orden när jag siktar
och stundom jag mig ävenledes biktar
När degen ältas ej synapser sova

- Förstår jag fuller väl! Du dem berusar
de aldrig dvala få i ro, för tusan
dra ur kontakten, låt dem slippa spettdans!

- Du vet ej hur man Musan riktigt tjusar
du äger ej den lekfullt rätta busan -
jag länge har funderat på sonettkrans

14.
- ”Jag länge har funderat på sonettkrans”
bespara mig ditt trams och gå åt sidan!
För muskelkraft och hams ger egen vridan -
betrakta nu cyklisters fräna lättdans...

- Jag tröttnat har på oförmusad spett-trans!
Jag viker mig och väntar här i bidan
att loppet ska gå över, nalkas Tidan
och gärna i den hamna - jäkla svett-Frans!

Men strax är äntligt dags att fixa rätt dans
ty nu är tiden sist och slutligt inne
när ringen bildas genom bett i svansen

gemensamt ses de tråda tranedansen
Begynnarorden skälver i mitt sinne -
jag länge har funderat på sonettkrans...

15.
Jag länge har funderat på sonettkrans...
Riskerar dikten hamna i en potta?
I tillförsikt jag föder utan måtta
allt bättre rimmen må i denna ringdans

På raden där de hålla sig i krytrans
mot slutet av min femte… - jävla råtta!
Men nu kan kransen ligga där och krotta
att ge reson åt Musans egen trångfrans

Stå ej som fån, men mottag Musans håva!
Hon tror att där man finna kan en nätt dans
I vindars lek ens glädje ystert frusar

Min krans av mångsonetter härligt brusar
får vaka över allmänhetens gåva
Jag länge har funderat på sonettkrans...