ett pappersark, vid sidan, och på kanten, vass, skär en hjärtlig och blödande röd rand, vi delar blodet

Mr Bloodsbrother, har ni någon gång tänkt på att det kan bli en aning för mycket information att ta in hela tiden. Hela tiden. Man måste stänga av. Jag tänker på allt. Inte allt, men mycket och just nu. Eller inte nu, det var då jag tänkte på det, fast nu också eftersom jag måste plocka fram det ur minnet. Ja, men i alla fall, för att inte förvirra er mer Mr så ska jag gå rakt på sak. Eller till saken. Inte en sak men en grej, eller i alla fall en information om en sak. Reklam. Jag bara säger reklam Mr. Det dräller av reklam. Rakt ner i brevlådan. Nu igen. Märkningen på brevlådan med ”reklam nej tack” har fallit bort i vinter. Måste skaffa en ny. För nu ligger reklambladet där igen och tittar på mig. Utemöbler, gräsklippare, stora kotletter, blöjpaket och mycket annat. Jag vill inte se. Jag slänger dem. Och inte nog med det så får man veckotidningar från svärmor. Jättekäckt. Ja, det är det. Recept om inte annat. Men man ska plöja igenom dem. Och samtidigt kolla på facebook.se (jag vet att man inte måste). Men man kan ju läsa GP också, det måste man ju. Lite i alla fall och kolla Aftonbladet på nätet. Och så behöver man läsa bankens senaste informationsbrev och helst logga in på ”Mina sidor” och kolla värdet på sina eventuella besparingar. Och så behöver man faktiskt registrera sig på sina barns skolor för att få information om eventuell frånvaro. Och glöm inte att beställa, svara, svara alla, deleta och infoga lite bilder. Jag kollar lite i gamla fotoalbum Mr. Där sitter korten i sina små fina fack och jag kan bläddra fram och tillbaka och jag ska beställa ett studentplakat. Hur gör man då? På nätet, om man har en papperskopia. Mitt barn var litet på pappersfototiden, inte på digitaltiden.

Nu kom jag från det där med information. Fast det är ju media i alla fall och det ger ju information. Men jag blev lite avkopplad Mr. Det var skönt. Jag behöver inte läsa alla veckotidningar och jag måste inte ta vara på allt som står i senaste numret av ICA:s Buffe och i Natur (även om jag stödjer dem) och inte heller behöver man ens bläddra i STF:s medlemsnummer eller i Vi i villa. Det måste vara tonvis med papper man får hem och bara slänger. Mr det känns fruktansvärt onödigt. Det är inte alltid så lätt att bli av med det heller. Nu försöker jag ge dig information genom att skriva om det och jag har ingen aning om du läser eller inte. Men i fall du läser kan jag passa på att tala om att jag tycker om information till dig från mig. Och tvärtom. Det kallas kommunikation och det är ett ben till information. Eller om man bör säga tvärtom. Vad för ben frågar du då? Vadå ben? För jag har precis glömt vad jag sa.  Och det uppstår förvirring. Men det gör oss båda glada, för då känner vi igen oss i varandra och kan skippa det där med information och bara vara.