jag försökte, men jag kunde inte skriva om dig.
hur händer spelar och tänder gnisslar.
genom nätter, genom dagar och timmarna som man aldrig märkte av.
plötsligt var man bara framme och förbi.

jag har provat men det blir aldrig rätt.
jag trodde inte det fanns de som blundade i min takt och läste av koder på det här sättet.
du var undantaget och måltavlan som jag bara nästan träffade i bullseye.

hur formulerar man orden för någon sådan?
hur man slutade märka gamla ärr på kroppen,
istället skapades nya, vackrare, vildare.
med en historia bakom att kanske aldrig berätta för någon.
du var på något sätt överallt, men aldrig där.

jag har funderat mycket på hur man ska beskriva det.
en haka mot en axel, ett hjärta för en hjärna,
men aldrig ett öga för ett öga.
bara öga mot öga när man utforskade oberörda platser i varandra.