det luktar nyheter här,
det luktar annalkande vårtider och beröringar som bränns.
och jag hade nästan glömt bort känslan av att göra saker för första gången.

för om man summerar det.
de bästa minnen jag har, är från tider då allt var nytt.
och lukterna, smakerna, känslorna kickade så hårt.
vi hade ännu ingen tolerans för dem.

och det känns nästan så nu igen.

för här finns parker som är större än de vi brukade sitta i under majkvällar.
här är människor med sinnen som jag inte känner till, med smarta tankar att dela med sig av.
här finns någon att åtrå, en anonymitet som jag har saknat så länge nu.

det känns som om jag kastar mig ut, och fallet är enkelt och landningen är mjuk.
för här är saker så rena igen, ingen smuts förföljer mig.
och jag känner inte igen mig själv, jag har nästan blivit vacker igen.