Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

faller och viker mig igen

du andas in ånga som stillar kroppen, ökar hjärtslagen,
dimmar hjärnan.

jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
men ler, smeker en rispig kind och i mitt bröst värker något.
i min hals finns det något som är i vägen när jag sväljer.


det handlar väl egentligen inte om det.


jag ligger på sängen, egentligen inte trött.
men blundar för att skärma av.
väntar på frågor som aldrig kommer.
och omfamningarna som inte är hårda nog.


det känns som om jag ska sprängas och gråten
är i ögonvrån hela tiden.



men sedan andas du i mitt öra, viskar mitt namn och gräver
in fingrarna i min hud.
klär av mig kläderna och den olustiga känslan.

och jag faller och viker mig igen.




Fri vers av Novemberrus
Läst 359 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2015-05-26 20:58



Bookmark and Share


  Quasimodo
Starkt och berörande för skiftningar från en känsla till en annan i en och samma stund och kropp.
2016-05-15

  Ronny Berk
så kan vara när människor träffas ...
2015-05-26
  > Nästa text
< Föregående

Novemberrus
Novemberrus