inte längre i ett tätt omslinger,
på morgonen,
på kvällen eller tiden
därimellan.

alltid en rygg mot ett ansikte, ett vasst ord någonstans in i mjukdelarna.
längtan som ju alltid tycktes vara i händerna, kärleken alltid
i blicken.

jag önskar verkligen att du var här nu.
men dina tankar verkar vara ljusår från det som en gång var allt.
så nu vet jag inte om du är någonting.

här i staden där varje gata brukade vara magi, här där solen gick upp med nya hopp, kanske besannades drömmar.
jag har glömt hur det känns.

för jag ser i svartvitt numer.
innan du steg in i mitt liv var jag fortfarande ren.
hade aldrig älskat förut.

kanske har jag förlorat dig och från och med nu
kommer det kanske alltid finnas en törst att släcka.
från och med nu måste jag kanske springa tills jag når
nästa skimmer.

för jag vet inte hur man ger det som bleknar ny färg igen.