Vad är sanning?

Hur tolkar man sanningen?

Dessa två frågor är stora och väl värda att grunna på. När ni hör eller läser något undrar ni då om detta har en eller två baksidor eller köper ni orden rakt av för att detta är sanningen?

Kan sanningen bara tolkas på ett sätt? Är det bekvämt att inte ifrågasätta orden och att inte analysera orden från andra olika håll?

Låt oss ta bibeln till exempel. Den har återberättats från mun till mun och från skrift till skrift. En viss del av bibeln gömdes bort har jag hört för den var skadlig för människornas sanningar.

En berättare kan berätta historier och få sina lyssnare helt på sin magiska sida och lyssnarna tror på allt detta fastän det kan vara lite av både sanning och osanning i berättelsen.

Vi manipuleras ofta med texter och inslag för att det är bekvämast för att få den stora skara av de som inte tror på denna sanning att tystna och börjar tro på detta i stället.

Givetvis så gäller allt detta inte allt vi läser för vi har en upplyst värld men många fallgropar finns det. Det är underbart att söka sin sanning själv. Analysera en berättelse och se om det går att tänka från det andra hållet för att se om sanningen även finns där. Två sanningar men vems sanning är rätt? Det får vi nog aldrig veta för vem kan veta det?

Att ifrågasätta är ett friskhetstecken fastän det kan vara obekvämt om det blåser nordan från alla håll.

Orden går att manipulera så att följare tycker si eller så. Vad tror ni om mitt resonemang idag?

/kram