snart finner han henne

hon betraktar sig inifrån

rättar till sina kläder

hon vill inte att han

ska se hur hon egentligen mår

hon gråter stora tunga tårar

andas lugn genom vemodsmättnad

en dag endag tänker hon då ska

det gamla överge mig tårarna upphöra

ser i sin spegelbild en inre väsensskild styrka

ekande genom skogen ett rop inifrån och ut

det i henne som fick vara ljust levande smäktande

han hör gråten eka finner henne

han kramar in henne i sitt hjärtat kysser henne fri