Högst uppe på hotell Viru i Tallinn
en kväll i september 1982.
Vännen Kåre och jag satt i baren
någon bredvid artigt frågade: ”What time is it?”

Vi genast gentilt replikerade;
en ny fråga då omedelbart dök upp:
”Where do you come from?”
”From Sweden and from Gothenburg”, svarade jag.

Igor M. talade engelska
det gjorde han mycket väl.
Vi förtäljde vi båda var svenskar,
han kände till Volvo, Torslanda, sade han.

Han hade enligt egen uppgift
besökt Göteborg då och då!
När jag redogjorde för mitt ”ofarliga” gröna yrke
tycktes hans intresse svalna, dock nästan omärkbart!

Som anställd på APN hans uppgift just nu
var att guida en isländsk delegation.
Därutöver han översatte från engelska till ryska
en bok som handlade om baseball!

Han bjöd oss ner till rummet
vi fortsatte där vår diskussion.
Kåre talade ingen engelska (bare värmländske!)
så jag fick agera tolk.

Samtalet flöt flytande
engelskan mellan Igor M. och mig fungerade utmärkt väl,
han frågade och berättade;
”Whiskey-ubåten hade absolut inga kärnvapen ombord”!

Han beklagade att sovjetisk ungdom
inte längre hade den politiska glöden kvar.
Snart började vodkan tryta,
iväg, ner till restaurang i bottenplan!

Där vi genast fann
att restaurang nyligen hade stängt.
Vaktmästare vid entré
gick för civilklädd Igor upp i stramaste givakt!

Min association fick mig må lite illa,
vaktmästares räddstrama min mig påminde om
något som jag ofta tidigare sett
på film från germanskt 40-tal…

Nåväl, officianten i restaurangen
ordnade en flaska av vad som fanns kvar.
Vodka var det förvisso inte,
estnisk hjortronlikör det var.

Sött, men uppe på rummet
det smakade ändå rätt väl.
Gamle Kåre blev trött och gick och la´sig,
jag stannade en stund ännu kvar.

Igor M. verkade vara
en belevad och socialt välbevandrad man
efter ytterligare en pratstund
jag tackade och tog farväl.

Efter detta möte
jag aldrig såg honom mer
det enda jag vet om honom:
civilstånd gift, hemort Moskva och APN!

Min ex-ryske svenske guide, vännen Peter
lyssnade på buss till Riga och såg ytterligt tveksam ut;
”Du är inte klok”, han sa,
”APN är rena KGB!”

Själv visste jag inte,
och vad spelade det egentligen för roll?
Vad hemligt kunde jag berätta
om parkernas Göteborg?

Nåväl, bussfärden gick vidare;
lunchuppehåll i Pärnu; gammal kurort.
sedan vi närmade oss Riga
de gråtande lindarnas stad.

Riga var definitivt
värt ett kapitel för sig.
Jugendhus i centrum
vacker flod Dűna.

En medborgare ville
byta skor med mig
Tyvärr gick det inte
hans skor var alltifrån okej!

Mycket finns kvar att förtälja
det får ske en annan gång
Riga -82 var dock mycket intressant
ehuru sovjethuvudstad bland många andra!