Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

en svag doft av glömska

 

skymd av mörkret

släpper hon glaset

med den sista

bittra klunken

och går

 

skuggorna följer efter

 

ljudet av klackar

mot handhuggen sten

lämnar ett eko

ett hjärtslag

 

trots trängseln utanför

 

smidda kors och vita rosor

hon har sot på sin hand

rött bläck

på sin klänning

 

och hon bär på suddiga bilder

av vackra röda läppar

vittrande fasader

och en blåsig sommar

för länge sen

 

lämnar en svag doft

av någons parfym

 

men var är hon

när jag blundar

 

och för vem

är det hon

 

gråter

 

 

 

 

 




Fri vers av Ensamma mamman
Läst 973 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-01-17 01:20



Bookmark and Share


  MeAmmie VIP
Perfekt! Orden hänger kvar i munnen och man frågar sig själv och för vem är det hon gråter. Fredens liljor/Ammie
2008-12-07

  josefina
Fick mig att rysa hela tiden medan jag läste den och även en stund efteråt. Stark och rytmiskt vackert skriven!
2007-05-25

  Nils Sondefors
Jag känner vemod inför dessa rader och en viss smärtsamhet breder ut sig. (Inte alltid lätt att bli gammal?)
Mycket fint skildrat!
2007-01-17
  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman