skymd av mörkret

släpper hon glaset

med den sista

bittra klunken

och går

skuggorna följer efter

ljudet av klackar

mot handhuggen sten

lämnar ett eko

ett hjärtslag

trots trängseln utanför

smidda kors och vita rosor

hon har sot på sin hand

rött bläck

på sin klänning

och hon bär på suddiga bilder

av vackra röda läppar

vittrande fasader

och en blåsig sommar

för länge sen

lämnar en svag doft

av någons parfym

men var är hon

när jag blundar

och för vem

är det hon

gråter