vi tämjer pyromanen i oss Valborg 

med arrangerade våreldar nu

vi släpper lös odjurets vanmakt

som slickar våra sinnen mätta

strider med mörkrets makter

fyller på av hoppfullhet med eld

Oh Valborg solidaritetens moder

vi lyssnar icke mer till din maning

här i mörkret lurar faror svarta hot

de gömmer sig i skogen på vinden

i källares hemliga rum på ensliga platser

där griper de de unga oerfarnas själar

vi tämjer vår inre pyroman vid elden

vårbrasan valborgsmässobål men ack vi

låter oss tämjas av eldens maktfullkomlighet

när vi inte lär ut hur tämja pyromanen i oss

vi är eldens knektar som brinner för orden

vi bär fram våra offer när vi icke varnar

lämnar de unga, tidigt går vuxna hem till sig

medan de unga är kvar vid eldens farofylldhet

unga som faller rakt in i denna valborgmässobål

utan något att hålla sig i utan tämjarens konst

tämjaren av eldar / solidaritetens moder har somnat

ingen mer kan henne väcka inte ens svarta hot