På kullerstenarna, utanför domkyrkan, står vi länge
ansikte mot ansikte.
Vi tindrar mot varandra, igen
- efter 40år!

"Du är lika vacker och fin nu, som då!", säger du, nästan chockad.
"Jamen. det är väl klart!" svarar jag och märker att jag sträcker på mig.
Jag tänker tacksam på, så mycket bättre jag mår nu, än då.

Jag betraktar dina öppna drag.
Håret krulligt vitt. Vitt skägg.
Huden närmast slät - Jamaicabrun.

Om partners och barn
berättar vi något, innan vi skiljs åt
under sensommarsolen.

I novemberrusket syns vi igen,
i en gränd, nära Botan.
Du brer ut dina armar: "Hej, vackra Eva! Hej!"

Du är en gentleman, som får mig att le varmt!
Jag minns den unga flickan som var jag och jag minns dig
pojkaktigt nyfiken och vuxet erfaren, på samma gång.

Du är en gentleman i denna dag.
Stursk tant och vacker kvinna, är jag.