jag såg honom i ögonvrån -96

han kom emot mig på torget

ville bära mina matkassar

han bara tog dem av mig

lyssnade inte på ett nej

jag hade nyss bytt bostad 

var rädd efter ett överfall

stängde ut alla män i livet

de var farliga aggressiva hot

mot mig och barnen mina

så han fick följa mig en kort bit

sa att jag bodde i en annan port

sprang sedan allt jag kunde hem

hjärtat bultade trots vänligheten

som han visade vågade jag ej tro

jag kom över det under sommaren

vi träffades ofta blev till sist kära

men det fanns ålderskillnad mellan

som inte kändes bekväm för alla

men jag började tro på honom totalt

förstår idag hans karismatsiskhet

manipulerandet att "han var god"

efter åtta månader började helvetet

hans svartsjuka ströp slog sparkade

jag föll ned i en spricka i världen

förlamningen chocken varade länge

under tiden fortsatte traumat upprepas

chock efter chock kom vecka för vecka

benen bar inte jag föll ihop inom mig

utåt syntes först inget sen kom blåtiror

jag andades mig genom dagarna i ett i ett

skrattade genom timmarna med barnen

somnade utmattad för att vakna abrupt 

sedan vakade jag hela natten över oss alla

för att setill att inget skedde med barnen

jag var oerhört skrämd av hans beteende

hjärtat skars i bitar av taggtrådsstängslet 

han var det med sin svartsjuka våldsamhet

inte ens min bästa väninna fick veta allt

jag var mer eller mindre en robot där då

barnen visste och deras kamrater som sett

då han slog och sparkade mig hårt hårt hårt

det flödade över smärta sinnena förintades

genom konsten återuppstod jag dag för dag

på kvällen natten rev han ned mig om igen

jag stålsatte mig tog mig över robusta hinder

gick till arbetet tills en dag det inte fanns något

han hade slagit mig oerhört groteskt våldsamt 

jag gick totalt i bitar övergav mig för att kunna

överge honom för alltid livslångt traumatiserad 

vi började om från ruta ett barnen och jag med att

bygga upp mig igen bli mig själv och de gav ledtrådar

som jag följde hela vägen till den jag är idag LEVANDE

om jag stannat en minut till hade jag varit borta död

reste mig upp tog mig själv på allvar svek aldrig mig

på vägen från honom och mot tillfrisknande mötte jag

männsikor som sade sig vara "helare" de sa åt mig att

jag bara hade kunnat ta det fundamentala valet "frisk"

att genom att se mig vara frisk skulle detta aldrig hänt?

idag förstår jag deras villfarelse och förlåter dem alla

någon sa, när jag vågade ta bladet från munnen ...

att jag gick med skitiga sandaler i hennes sinnevärld

jag chockades djupare och blev förlamande olycklig

vilka var de nya vännerna? vad ville de med att säg så

kom fram till att de gillade döma analysera ge skuld

jag tog ingen skuld till det som skett för jag valde inte

det var han som valde att slå mig i chock och förvirring

såg mitt egenvärde till trots hans påhopp men hölls fast

av mekanismer som inträder under våld misshandel hot

det är nu tjugo år sedan och ärren sitter djupt, men... 

se jag är beviset för en lyckad fritagning av mig själv

jag lever vidare till trots - livsgnistan släcks inte så lätt

jag är själva beviset att ljuset segrar över mörkret alltid