som barn var jag med om det

att plocka solvarma åkerbär

ute längs öarnas stränder 

i Luleå skärgårdslandskap

de växte i massor längs dikesrenerna

där åkerlapparna stod som tätast

och krondikena stod som djupast

där älgarna var som flest på landet

i gul plasthink som det varit "fenom" i

fyllde jag bär efter bär söta och mogna

karten fick jag återvända till senare

då dök tjugofyrataggaren upp mitt emot

älgtjuren stirrade på den gula plasthinken

jag lyfte den upp i luften och han följde med

krondiket höll älgtjuren på behörigt avstånd

pappa ropade att jag skulle vara försiktig

när vi kom hem satt farmor på verandan

hon väntade sig tjugo liter minst av oss

med den lilla nagelsaxen klippte hon sedan

alla de fästade kronbladen under bäret

timme efter timme rensade vi åkerbären

satt där i gasollyktans sken bleknosade

fingrarna krökta i saxöglorna klippande

stoltheten när vi lagt dem i fryspåsarna

sedan började en olidlig väntan till julen

då först skulle vi få dela sommarskörden

åkerbäret stod överst likt en ljuv klenod

den rubinröda lyckan fäste sig in i själen