det duggar en höst
och dagarna mörknar
vi scrollar oss genom kollektivtrafiken
och vet att det här är livet

på gatorna marscherar nazister
jag lägger barnen
surar över någon hantverksgubbes frånvaro
och fastnar i din lyckade instagramstory

på teven vadar människor genom lera
och hon som vann fredspris
blev en kugge i maskineriet
vår dotter vaknar och kryper upp i vår säng

jag tar in världens stormar
blir en fläck på min yogamatta
jag vet inte hur jag ska hantera
att finnas till

jag vill ju finnas det är allt jag vill
och jag är väl som ett barn
naiv jag vet
men jag hejar på det goda
vill att det ljusa ska vinna