skottsalvorna sköt ut orden i luften

ordstormarna likt hopar ett kluster

svärtade med sot - förakt hat lögner

riktade mot kroppens inre mjukdelar

ingångshålen var mycket små så små

knappt skönjbara för blotta ögat ditt

invärtes knappt några skador syntes

salvorna brände sig mot hjärnans mitt

orden tog sig in och trängde sig sen ut

utgångshålet lika stort som en kropp

bitarna splittrades utspridda i tidshavet

enorma destruktiva krafter frigjordes

alla skulle nu dricka ur denna källa av liv

hon som fött alla dessa barn till världen

barn som nu skulle bevittna all förödelse

hela släktträdet rann ut i timglasets sand

...

fjärilarna ilade genom luftmassans storm

skrev sin snirklande fladdrande juva prosa 

sandstranden nåddes av böljande tidsvågor

regnet suddade sakt ut allt hopp natten kom