i dina händer

ansiktet vilar

mellan tungsinne

missmod du pendlar

över din kropp

molnen seglar

regnfyllda grå

tyngdkraften drar

vi kommer mot varandra

möts i mellanrummet

vi ser de leende ögonparen

vänder hastigt bort blicken

våra inre bojor håller oss fast

ögonkastets befrielsedag skjuts upp

in i mjuka famnen du aldrig faller

som om du levde bakom galler