södra stambanan i juni.
östgötaslätten, skåneslätten och den överblommade rapsen.
verkligheten jagar mig över åkrarna men i Hässleholm dallrar perrongen av värme, är jag snart på nästa tåg och kommer undan igen.

slutstation Helsingborg lovar något om något och tar mig till en lägenhet där bubbelvin och varma händer finns.
bakom lyckta dörrar och fördragna gardiner är inget som det verkar men från fönstret ser jag industrihamnen i kvällsljus.
hur skulle jag kunna sluta?

och till vilket pris?
svartvita hemfärder, skoninglösa söndagar hamrar hål i min hållning.
21.22 på Linköpings resecentrum, Tekniska Verken säger "+19 grader, Välkommen!".

jag tänker "du fick mig, igen".