måndag kväll
lägger två små som inte vill somna
kvällshimlen tynger
försöker få ihop veckans schema

tittar på nyheterna
funderar på om verkligheten överträffar dikten
är undergången verkligen nära
eller är det bara jag som är dramatisk

måndagkväll kväll och jag längtar efter något
en stund av sinnesro
eller någon form av godhet

charles bukowski sa
att det fanns ett tomt rum i hjärtat
även i de lyckligaste stunderna
förnimmer vi det mer än nånsin

och jag förstår vad han menar, fast tvärtom
mitt hjärta att så fullt att det svämmar över
så fullt att jag ibland
har svårt att andas

måndag kväll och de somnar tillslut

jag matar klyschor jag vet
fortsätter med mina ord för mig själv
men det är genom dom
jag har något lättare att leva