med ansiktet som knäppt i bön
blickade han upp mot rökhålet


vintern var så emormt stor och kall
men där inne jäste värmen under
fällen med en kraft som utmanade
självaste stjärnhimlens kalla glans



Ångan pustade men blev som där,
hägrande som en fuktig kallfront

som en gräns för vacker att skingra