Teckning: Solstrale… vild bild II vid ett vägskäl i livet där allt kunde nås
vindburen tröst sjöng i den vindpinades anlete drog fram yttersta dagen som strök ikring där ute
vägskälet mötte allt på samma gång originalen som gick likriktade
själva rädslan att vara helt obetydlig liksom ingen broderade med röda trådar och manifesterarde sin existens
då gick det upp ett liljeholmens se att även sådant fäster på en betyder välan att man är någon kanske någon som existerar ändå
skuggan flaggade sin närvaro vinkande hej hej! se jag finns ju till mitt i allt... skuggan flöt samman med ekens byggde ett magnifikt skuggskepp
i detta skepp tog jag mig sedan fram vårens ljusa gryningstimmar väntade en våg av liv en vind av hopp en stråle av kraft vände dagen i glädje
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 209 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2019-12-03 14:53
|
Nästa text
Föregående Solstrale |