När natten skräms av tystnaden.

som fyller rummet...

Då börjar hjärnan utspelet

och ekar ur det förflutna,

varje njutnings stund som utspelades
när kroppen och själ förenades
i kärlekens virvel

fantasin återger konturerna av
dina läppar som kysser mig
dina händer omfamnar mig

Inkapslad i en genomskinlig hinna
njuter vi av evighetens hemlighet
och gudarnas föda, ambro\'sia.

Men natten skräms fortfarande av tystnaden
Man ska inte spörja om vad som har varit
kunde ha blivit
och inte blev av.

Lyckan är bara stunder

Sånt är livet!

Men hjärtat envisas att söka tröst in i en främlings famntag
Bara för att apa efter de stunder där du och jag var ett.

En natt till...
Vargar ylar för en ensam själ...