böjd över tvålen tvekade hon,
jag såg det olovligen i ögonvrån ett svagt ögonblick


På bordet svämmade fimparna över,
askan hade pudrat halva rummet grått
så det gick inte att ta sig ut utan spår


hon kastade med håret, nytvättat, för det doftade
så gott att allt plötsligt kändes märkvärdigt ledigt



Men strypgreppet släckte allt hopp,
andedräkten av fimp och sprit,
tyvärr blandad med den där doften