EN DRAMATISK ORDNING

Jaget diskuterar med orden, som om de vore personligheter... vilket de också är... de kan sabba och dabba eller drabba... orden kan få dig att flabba... de kan gå likt en krabba... de kan smyga eller övertyga... likaså betyda de absolut är dryga och alls inte blyga... men när jag står med dem och skäller med dem ska jag visa er vad det blir av dem...

mina exempel nedan är liksom att snacka för döva öron... men testa byt ut orden och ge meningen en renässans... för det är som några säger allmänt att det går att recykla dem... för att bygga bestsellers och tjäna storkovan på... men är det vad målet är... nu ska jag leka med orden och ombilda dem eller slå till dem och vrida runt dem... välkommen till mina korta dramer...

det var de där att det skulle kunna lämna... plötsligt vara borta... sedan kanske någon skulle dö och relationen skulle vara över... så då simmade du ut på djupt vatten och svepte med dig allt... på andra sidan upptäckte du tomheten...

det svåra att begripa ditt dåd... vad kan det betyda att bara ge sig av utan ord... med bankande slag mot hans bröst och falsett i din röst... ropandes hjälp hjälp hjälp ut i tomma intet... klart att ingen kunde komma då...

det uppenbara svaret på alla dina frågor... alla låg de i din hand så lätta att nå... som om du envisades om att du skulle lära den hårda vägen... med ett avskräckande vrål så att ingen kunde våga ens närma sig...

det skaldande jagets mirakelkurer finns inte... de har aldrig funnits... ingen har sagt ett enda ord till dig om det... att framgång inte kan nås genom hävdelse eller att sparka nedåt... detta kallas blek konkurrens och vinnarskalle... och har inget med framgång eller att slå igenom att göra...

livet är inte en tävling... om vem som står högst... det är att vara sig själv som fångar andras uppmärksamhet... nå ja du försvarar dig med att du är en vinnarskalle... om ändå det var svaret du hade i din hand...

att säga allt men ändå inte säga ett jota... suga in luften utan att förbruka den är omöjligt... jo! säger hon att jag pekar ut allt som omöjligt då... saken var enkel så enkel att ingen trodde på det... flickan på sex år kom fram till lastbilen som fastnat i tunneln... under hela dagen hade ingenjörer kliat sig i huvudet och undrat... hur få loss lastbilen... sexåringen frågade varför de inte släppt ut luft ur däcken... och utan att göra något löste hon problemet... hon bara fanns där till hands...

hur finns du själv till hands för dig själv i nöden... är du en problemlösare eller "dunka i huvudet - tills det lossnar - personlighet"... du väljer att befria dig eller läsa in dig i din ståndpunkt... vad helst du vill... du som pekat ut felet på mig som författare till min text här... men så bekvämt... jag menar om du skyller alla nederlag på mig efter du anammat min bantningskur... va? jo detta är en bantningskur av det slag att banta barnsligheter... bli vuxen nu... jag är cynisk för den som vill se mig sådan...

det handlar inte om mig... det är de där små barnen som får det trassligt... när du inte hör upp som vuxen... oförskyllt får barnen ansvaret när de stått ivägen... då du trampat på dem... för är det inte så med konsekvenser att man inte är beredd att kompromissa... det är enklaste vägen till vinster du strävar mot... ibland även om du inte tänkt det kommer barnet i kläm... men då måste du vara beredd att väja eller bereda dig på att ta konsekvenser... smit aldrig från olycksplatsen... det bevisar endast att du är en smitare...

vem är då du, jag menar du? ... så klart tog du detta grepp också... att kalla mig för hycklare eller något i den stilen... jag kan ju inte fråga dig det samma... du som håller inne med vem du innerst inne är... och till dig talar jag för döva öron... en man eller kvinna är lika ansvarig att visa alla lika värde... människors likavärde respekteras sällan eller oftast inte vissa grupper...

hörde här om dagen hur någon profil i media uttalade sig plumpt... det var så klart inte meningen... men meningen trycktes om och om igen i en tidning och blev till en sanning... denna sanning var såklart en lögn men betraktades sannolikt vara sann... då bekom det ingen att sitta på fötterna... ingen ville sätta ned foten, därför  så blev det offentligt... nu snurrar lögnen runt och invaggar vissa i idéen att det är rätt att kränka vissa människor pga viss tillhörighet... för en viss tillhörighet ska typ tåla sånt...

därför är jag så bäst på det här... jag som kan och vet allt... jag som har svaren i min hand men totalt skiter i det... att jag går på allt och köper allt det spelar ingen roll... äga mest eller ha eller ta mest är fint nu mer... roffaåt sig har blivit den gängse trenden... mikroplaster vad är det? föroreningar i avloppet från kemikalier kan väl inte vara så farligt...

och sen dog han, hon, den och hen...

svårt att motsätta sig en amputation av hjärtverksamheten... det tycks inte som det är så värst emotsagt att lobotomera sig frivilligt... sagorna har slutat att hjälpa barnen... de sitter katatoniska och stirrar in i en lysande platta... så varför raljera klaga eller ens bry sig... de gör ju inget väsen av sig eller hur? är inte det bra då? ... med handen på hjärtat var det inte detta som kallades propaganda för ett sekel sedan... att hjärntvätta alla till att tycka lika, köpa samma saker, sträva mot samma mål och ge upp individualiteten...

kom just på att det är därför som man idag propsar på det individuella perspektivet... eftersom det typ är eliminerat kan de göra precis som de vill med dig, mig och hen... så passa dig noga för att ha en egen åsikt... var som alla andra kolla bara... är du inte riktigt nöjd nu kan du alltid gå till höger eller vänster eller rakt fram... fast det är samma budskap där... individen i fokus... men hur är det möjligt då alla förväntas ha samma saker, vilja samma saker, äta samma saker till middag i hela världen...

tänk om alla ville ha hallon samtidigt i världen... eller om alla skulle skaffa sig egen likadan bil, likadant hus, hund och platt-tv? vad blev då individualismen av... ?

det är som med återbrukade ord om de får en plats faller de en lätt i smaken! ... då upptäcker vi snart att det smakade bra eller gav oss reflektionen i jagspegeln... där vi i denna ser oss mer ödmjukt och förlåtande... det är vad vi ska göra lyfta i ljus det allt vad livet oss ger av gott och ont... den som skaldar har makten att belysa, frysa ögonblick eller bilda sina läsare i konsten att leva... men likväl att skapa skönhet som består...