Evas Inledande tanke kring rubriken...

"Min lögn och förbannade dikt"  vad är det egentligen?
"Lögn och förbannad dikt" hur förhåller vi oss till livslögn, självbedrägeri och vad har de för funktion i våra liv, kan de vara till nytta eller är det något vi behöver ändra på, förstå bättre eller mer göra oss medvetna om...

... Jag tänker mig ur tematiseringen - "vad är det som vill få oss att tappa vårt fokus på livsmålet, eller vill få oss att runda det osunda och med det förklara oss nyttiga trots att allt pekar åt fel håll"... Ja både med livsstrategier rent häslomedvetet ang mat men också som ur det rent psykologiska, levnadskonst ang relationer...

Min "undran" är varför så många lurar sig själva att de sköter sig inför andra, men när det kommer till kritan har deras livsstilsförändringar de skryta om, inte hamnat eller landat i verkliga verkligheten i deras liv, ... , vad får oss att låtsas vi har lyckats, ex få ihop livspusslet ur både hälsa mat och hälsa psykiskt så att säga hela konceptet fått hälsa hem... .

Eva - Nu har nyårslöftenas tid startat... Jag begrundar de min egna löften genom åren... Varför lyckades jag eller misslyckades jag med mina... Jag var benägen att sikta högt och långt bort men fann att det gick å sta... Inget resultat och besviken slickade jag inte mina sår... Istället talade jag som om löftet var i full gång med att förverkligas... Dock min livsåskådning var den att vara sann emot mig själv... Gick hem på kammaren och begrundade min sk lögn... Varför ville jag leva som om jag lyckats till trots att jag misslyckats...

Då fattade jag ett beslut... Lova inget du inte förmår att hålla för då sviker jag mig själv, och vem blir jag då inför mig själv... Livserfarenheten gav mig sin benådning... Befriades från storvulna löftesangivanden... Sedan höll jag mig till rimliga löften eller lovade inget alls... Därför började jag fråga mig varför ljuger vi om till synes triviala saker om oss själva... Varför kan vi ibland inte förmå oss att säga så som det är... Jag kunde utgå ifrån mig, men de svar jag erfor, dessa, blev mer att handla om att avstå... Därför frågade jag mig, varför avstår inte andra dessa små skära, rosa eller vita bleka vardagslögner...

Jag tänkte mig länge att det var prestige men senare fann jag andra reflektioner och svar... Kunde det vara socialt betingat, dvs någon ville att en skulle ha lyckats, som den förebild de utnämnt en till. Så då undrade jag ljög de för att inte svika den andras tillit... Och är det sant? Att man kan vidmakthållas i en livslögn av medlöpare, ex inte bara i hälsa ex fysiska mål som ej hålls, eller hur man ska te sig hälsosamt i relationer...

Men varför så mycket litteratur om hälsa i både psykiska råd i levnadskonst, och rent fysiska råd ex motion, fysioterapi och kost... Om nu så många som är gurus inte lever som de lär... Vad är orsaken till att vi ungefär kan hälsa hem med alla dessa råd, vända dem ryggen och fortsätta som inget löfte givits... Är detta lathet, eller är det oviljan att ändra på sig, eller är det endast mänskligt?

Maria -”Nyårslöften” är talande i sig - som i att träda in i ett nytt år ja som att en ny cirkel väntar. Jag tänker att för att kunna träda in i en ny så behöver jag först lämna den gamla. Ja inte som i att bara glömma eller förtränga utan som i att se, reflektera och summera innan jag släpper det som jag medvetet väljer bort. Detta för att det sedan finns plats för nytt. Kanske är just detta en nyckel?

Själv har jag endast ett ÅRSlöfte och det är att lagom mot årets slut helt enkelt göra ett ”bokslut”. Vid det här laget har det blivit en ”hel rad” eller rättare sagt många cirklar som slutits:) ... Tanken föddes som väldigt ung då jag noterade att det fanns ett mönster av ”uppbrott” på nyårsfester...som om människor just den dagen skulle avsluta sin relation...ja ni vet allmänt ”drama” både här och där.

För mig var det ett märkligt sätt att med uppslitande scener ”fira nyår”.
Oavsett så är människor fria att göra sina egna val:).
Jag tänker att intentionen med ett nyårslöfte om tex ”jag ska börja träna, äta hälsosamt mm bär i sig själv en negation -som i att ”jag inte tränar tillräckligt och inte äter tillräckligt bra”...kanske även detta är en nyckel?

Om det är sant för mig att jag inte duger så tänker jag att det är än svårare att tillåta sig saker som på riktigt är bra för mig för den bakomliggande frågan/tvekan är troligen ”om jag ens är värd att må/få/ha bättre”...
Eva, Är det jag sätter ord på greppbart?

Jag återkommer till ”gurus”, ”lathet, ovilja och mänsklighet” senare:)

Eva - Begriper verkligen det hela... Ja med att kanske avsluta trådar och nysta ihop ändarna kan man finna sig i trasslet, eller tillika fatta avgörande beslut att släppa taget, gå vidare eller göra sitt bokslut... Det som gör detta omöjligt vilka mekanismer beror det på? ... Eller vad är människans benägenhet att sk "mörka" sina tillkortakommanden sprunget ur? ...

Jag tänker mig något slags tillstånd där verkligheten verkar vara vidunderligt vanmäktig... Där kan människan inte hitta ut och i det för att nå sitt mål... Varför ljuger en människa hellre än att be om hjälp i den situationen, och varför så svårt för många att leva som de lär? ... Som ett evighetens slentrian i en åttaformad loop... ?

Vilka är orsakerna i människans vara, i människans inre egenskaper, som ändå till trots konsekvenserna ang att ljuga, får en människa att ändå i en sådan situation att låtsas tills hon tror att det är sanning för sig själv?...

Maria - Om vi tror att vi är vad vi gör och hur vårt skal ser ut så tänker jag att det är en del trassel att reda ut... Jag tänker att istf avge löfte om att tex börja träna så kan det vara en idé att söka och se bakomliggande orsaker till att jag inte redan tränar (om det nu är det JAG vill göra). Detsamma gäller ”äta hälsosammare” ja jag finner ingen mening med att ”hoppa över steg på vägen”...i symboliken med att sluta en cirkel innan jag påbörjar er ny så känns det ju isf som att jag kommer att göra samma loop om och om igen...eller?

Eva - tänker mer öppet... I tanken... Orsak?...

Maria - Ett exempel: När tex nyandligheten blev en trend så noterade jag att ett tema var vikten av att släppa ”egot”...  Inressant var att se att i takt med att ”gurun” lyftes upp av den stora massan så växte ofta även ”egot” hos den som hyllades.

Rädslan för att ”vara fel, ha fel och göra fel” skapar ”sanningar” som skydd mot att bli avslöjad. Tänker att vi lever i en värld som på många sätt präglas av ”sanningar” som att ”störst och starkast” är ”vinnare”...o då följer frågan:”Vem vill framstå som en ”förlorare”. Ja jag tänker att det där är egots kamp dvs inlärt och memorerat av och i rädsla...

Vill vi som människor mötas på ytan eller på djupet är en relevant fråga.
Vilka möten berör oss mest, vilka minns vi ja vilka förändrar oss på djupet?

I möte med människor så är det ur mitt perspektiv helt out standing att dela med mig av mina egna tillkortakommanden. Att dela med sig om sina egna ”fel och brister-rädslor” öppnar dörrar. Om jag däremot väljer att framstå som ”Guds bästa barn” ” slår dörrar igen. Ser du hur jag menar?...

Eva - Ja absolut ser jag vad du menar... Det är då den andre biktar sig för en... Erfar livets motstånd vittnar om det, inte om bravaden att klarat sig ur det, utan i gående blottlägga motståndet, en sk strategisk manöver, som just befriade en från svåra efterdyningar... I detta menar jag ex där motståndet kan vara samhälleliga problem ex just prestigefyllda områden där vi människor lätt kan falla åt att hävda oss...

Vart tänker du att arenorna finns där man hamnar i denna situation?... För mig har jag mött detta på ex ljugarbänken, men ex är även den där bardisken, skulle kunna bytas ut emot varandra eller vara samma... Ljugarbänk - vs - bardisken... Men jag ser det även i nya miljöer, som nu blir vardagsarenor för många ex träningslokal, caféer och sunda snabbmats-hak...

Kanske är det lätt att tänka sig att orsaken till att vi hänfaller åt hävdande "vi lyckats", till trots det inte är sant, för att det är en social anknytningsform... Dvs att för att få vara med, kanske härstammar från skolgårdens, utanförskap mot innanförskap, där det blir vi emot dom, för att få vara med eller bli betraktad som en av dem, tar vi till sociala kodex som är accepterade....

Undrar då om att skarva, hävda sig, vita lögner kanske är accepterade på något sätt, ingår, i den mänskliga naturen och är besläktad med "fake it until you make it"... ?... Kan det vara så att vi är en del av en sk kollektiv överenskommelse som hindrar oss i att vara sanningsenliga dvs sanna emot oss själva?...

Maria - Rädslan för ”Ensamhet och utanförskap” är pusselbitar tänker jag. Kollektiva ”sanningar” som förminskar den enskilda individens rätt att vara sig själv. Trosföreställningar skapade av och ur synd, skuld och skam begrepp som förstärker osäkerhet och rädsla och skapar upplevelsen av att andra har makten att avgöra om ”jag duger”... Jag tänker att i det tankesystemet så är sannolikheten inte särskilt stor att jag nånsin kommer uppleva det sanna värdet i att ”jag är jag”...

För mig är det sant att varje människa är så sann som den i stunden kan vara. ”lögn eller sanning” är på sätt och vis samma sak-det är bara olika sätt att se på saken.

Eva - Jag ville utforska tanken i ett vidare kontext men finner så som du att det pågår allestädes inom oss i det oändliga lilla... Varför säger jag oändliga lilla... Men om läkningen ska hela oss efter försök att vara sanna emot oss själva kan medvetenheten du beskriver ang lögnens fäste eller sanningens, det spelar ingen roll, då exemplet du ger, alla är så sanningsenliga de kan eller vill vara i den stund de då befinner sig i livet...

Medvetenheten om de mänskliga egenskaperna är det mer jag vill fokusera kring... Denna människan jag ur vilken hela mänskligheten bakom den jag är och blivit finna, den sk mänskliga naturen... Kulturellt sett är det såklart rätt svårt att hävda sig ur ett undertryckt tillstånd...

Ex eremitens vandring ut, klostermunken, klosternunnan som vänder sig in i sig, för att genom skärselden nå självinsikten, medkänslan för andra och finna frid, förenklat uttryckt... Men precis som livet är det komplext vad som är hönan eller ägget här, exemplet orsakssambanden till valet, trots medvetenheten, så väljer vi att glida tillika undanglida den på olika sätt, just i vissa sociala kontext... Därför kan det finnas ett värde i våra reflekteranden utifrån olika tolkningabakgrunder som människor har...

Vad är då en lögn visa vi vad är en sanning kommer vi till mer nu... Medvetenhet och sanning är det ett kitt som håller dem nära varandra, eller är medvetenheten ihop med lögn ett val, dvs kan de förenas, och det tror jag självbedrägeriet dvs processen självbedrägeriet är, dvs ett resultat av medvetet val att ljuga för att sätta sig över misslyckandet... Å ena sidan kan det vara av godo... I den personliga resan upp kanske rent av en motor... Men dock i de mellanmänskliga relationerna när det används för att positionera ned andra i sin närhet, ja absolut är det av en sak man inte ska ägna sig åt...

Medvetenheten om att egenskaperna i den mänskliga naturen kan å ena sidan vara ett kitt i de sociala interaktionerna, men tillika kan de splittra och söndra när de används för att hävda sig... Dock har vi som kollektiv varelse en tendens att sätta lögnen på piedestal och inte sällan finner vi dessa på högt uppsatta poster i samhället, dessa som inte lever som de lär... Och då kan vi fundera över om vi då visste detta, medvetet ändå, valde denne till sin post... ? Där blir  självbedrägeriet av en helt annan kaliber, då är det kollektiv förnekelsemekanism som lagt ut röda mattan och på något sätt försvaras bedrägeri, självbedrägeriet, ur detta i sitt mänskliga vara en märklig konklusion... Trump ex hundvalp som nu vuxit sig till en ouppfostrad vovve färdig för åthutning...

Det är klart det lilla på erfar i det stora... Allt behöver inte betyda katastrof, även och om ibland det drar till ytterligheter i sammanhanget självbedrägeriet, livslögnen, vita lögner etc...

Maria - För mig är valet enkelt. Jag väljer att utforska vad som är ”sanningar” för mig. Väger på vågen och väljer det som känns sant i mig... En sanning för mig är att jag kan förändra mina tankar och där igenom mig själv. Jag kan visa vägen för andra genom att visa ”hela mig” och jag kan välja att fokusera på ”walk the talk” isf ”säga ett o göra ett annat”.

För mig är det sant att var och en är fria att precis som nunnan och eremiten utforska hela vår varelse. Illusionen av celibat och isolering går att se igenom om vi vill och väljer just så. *ler* ja...ännu en gång återvänder jag till frågan om vad livets ursprung och mening...som jag ser som livsnödvändigt att utforska för att nå min inre diamant och din och din o... I ögonblicket vi ser och vet förändras allt exakt ALLT.

Eva - Ja kärleken till livet kan förändra allt... Den dig och den mig i utforskandet av dessa reflektioners ursprung... Vi återkommer ständigt ... Livets ursprung... En slags loop i en evig åttasymbol... Det är vi i vårt mänskliga inre...

Processerna väcka för att senare släcka, tillika gäcka och spräcka för att senare på något vis ta i famn som en fågel ett ägg och häcka... En slags assimilerad accepterande ställning till jagets alla konstellationer i gestaltningen av "sitt liv" ditt och mitt och allas liv...

Vi är här på lånad tid så varför inte utforska det som är, lära och ta i famn, bejaka mer och förkasta mindre av dem vi är för att försonas med livets mirakler i ljust inlemmat hopp, tro och kärlek... För att leva sunda i relation till den grupp vi föds in i...

Kulturellt ursprunget eller distanserade från allt kulturellt ursprung, vilket är det fria valet där för alla att välja... Valfrihet och medvetenhet i kärlekens tjänst, kärleken till livets självt, för att hylla och omfamna det i möjlighet att närma sig det som gör oss själva och andra gott..

Maria - I kärleken tjänst. Amen.
I rädslan finns ”Jag borde”, ’Jag måste”, ”Jag försöker”...
I tillit -vi i kraften, fokuserar, riktar och genomför i flöde.
Liv i polaritet skänker möjligheter att se, välja och leva i eller utom oss själva.
För mig finns ingen lånad tid-Jag är för evigt.
Tack!

-——

Två poeter i samarbete:

AiA Maria den fria och

Solstrale