Solstrale… LÖFTENS GULDTRÅDAR BEVINGAR SJÄLENS FÅGELordens magi väver in
löftens guldtrådar de broderar sin lov för oss alla håller hov
tron på inbefriande löftens magiska ljus ser förväntan spira i var mans inre sus
men suckarnas tid på jorden sliter guldtrådar bryskt ut på ordens magi det tar slut kvar bli berövad tillit till orden
på vår jord löftets tjuv går hand i hand på vägen med de förtappades armod hos de som aldrig förstod
lova inte någonting alls min vän överraska med vad du kan just nu lova aldrig en som tror någonsin igen om löfteskrossaren råkar vara du
det tindrade så fint i ögonen då när tindret släcktes såg du aska varför lova och bara hålla på i glädje ska vi i livet få traska
ge dina sorger till jordmånen begrav dina förluster en dag så kommer löftet aldrig gå ifrån den och du ska vaska guld precis som jag
jag lovar endast det jag hålla kan för jag bry mig genuint om din själ du kan alltid lita på att jag är sann att jag alltid vill dig och andra väl
så lär av hur det känns att löftet få som inbefrias i ljusa dagens timma inspireras känn lyckan som dig där nå du kan förändringens vind förnimma
EN MANING TILL ER ALLA LOVA ALDRIG MER ÄN NI KAN HÅLLA. DET FÅR BÅDE DIG OCH ANDRA ATT BIBEHÅLLA TRON OCH TILLITEN TILL VARANDRA!
Övriga genrer
(Aforism)
av
Solstrale
Läst 277 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2021-02-15 12:45
|
Nästa text
Föregående Solstrale |