allt detta vackra sköna ljuva 

jag svär salvor över traumat 

det underbara fina förmörkas

gråter floder då och kan inte fly

i ditt ansikte som ler ödmjukt 

möter jag min vrede rasa rätt ut

jag kastar bort allt som tynger 

men upplevelsen invävd i kropp

det som varit kommer närmare

det är länge sedan fast just nu här

då slag viner mot ansiktet om igen

då sparkar träffar mina inre organ

smärtan visuell känsla där ögonblickligen

det störtar bilder emot mig oupphörligen

forsar tårar likt flodbäddar som rämnar

kampresponsen narrativ gå och häng dig!

jag har rätten att få bli fri - befria mig!

svingar stridsyxan men det är bara en...

en ynklig liten "vart tog tiden vägen?"

min tid - mitt eget tidskonsol - narrativ på driv