Fredens duva skakar sina vingar
ingenting har blivit som den vill
Olivens kvist till någon än hon bringar
men kvisten murknar, räcker inte till

Fastän skakad i sin själ hon söker
medla mellan öst och väst likväl
Från Noa kom beröm och glada tillrop
men folk i nutid bryr sig knappt, min själ

Hoppets inre stjärnas liv hon öker
trots att maktens män ej märker den
När journalisten söker blott sitt storscoop
hon undrar var man finner världens vän

Vad hjälper det att putsa upp sin vinge
till härlig himlaflykt när jordens fred
och dito sånger alltmer fjärran klinge
Hon suckar djupt ty tiden är ur led!