O, far,
du gav mig mer
än du fick veta

efter din maligna cancer
då firman din blev nedlagd
och allt var sorgesamt

så plötsligt
ur berget
drogs ditt livsträd upp
men dina rötter sög luft
och bildade söta och sällsynta knoppar

så djup, din glimrande blick
din glada gadd mot all odds
din eldigt röda färgskala

din gåva var att du födde dig själv på nytt
med hopp och stamp och charm
du intog rytmens vidunderliga land

det motsägelsefulla sköna
det sköra och det eviga
samlade du i en bildskatt

trädens bark
flodens slingringar
fågelnäbbar, spindelvävar

så såg jag dig stråla
som från en inre stjärna
där din klippa sprack

och allt var för sent
men du förlängde ditt liv
i varma glansdagar!