alltid sval och begåvad, artig på gränsen
mot överdrivet hövlig neg hon hellre än
se någon i ögonen, med blicken i skugga

majestätiskt elegant på gränsen till feg


Ensam smög hon skygg från balen igen
upp till sängs men föll svag på knä, vild
såg hon sig själv i en främlings blå ögon

halvt avsvimmad förvann all etikett med
en tunn suck, kyssen överraskade henne
lika mycket som elden den tände inifrån
som plötsligt nog omslöt allt och lite till


Slottet brann inte men tronen ärvde hon
med riddaren, älskaren och kärleken sin