en sällsynt tung natt senare minns jag knappt
regnet som sövde mig där jag somnat men här
låg jag, nyvaken på gränsen till vilse

som död men för medveten och tung för sånt


Väckt av en solstråle kittlande mitt högra öga
till känslan av att andas ut, som utvilad nog
att uppskatta ögonblicket snarare än förtvivla

den tidiga timmen till trots log jag, slickade
daggen från överläppen, förstod den var din